Det är för kärlekens skull!
Vad kan man tro om kärlek egentligen? Jag är ju en sån människa som faktiskt bekänner mig till de troende. (hehe, fattade ngn min humor där?) Näh, antagligen inte. hahaha.. Jag tycker kärlek är svårt. Att förälska sig är lätt, men efter ett tag (ca ett år för mig oftast) är det ju faktiskt inte lika lätt.Det bästa jag vet är utmaningar, de flesta orsakar smärta när misslyckats med ngt eller liknande.. jag är kanske lite av en själv-sadist? hehe.. Livet är helt enkelt en serie lidande, men det är saligt underbart! ;D (piska och-/eller morot?)
Jag antar att det gäller att lära sig hur den andre tänker och försöka tillfredsställa den andre i lagom proportion till sin egen tillfredsställelse. Det kan låta enkelt. Det kan låta kliniskt, men det är sant! Däremot är det ju långt ifrån enkelt. =/ Det är ett livstidslångt heltidsjobb. hehe.. And I love it..gif)
Det är helt klart att alla vill uppnå ngt i sina liv som påminner om kärleken till sitt barn exempelvis. Denna känsla i olika former, det är tillfredsställelse iallafall för mig. Problemet är att jag gjort uppoffringar och omvärderingar av vad som är rätt och viktigt, så många gånger under stormiga förhållande att jag faktiskt tappat hatten flera gånger om. Det är tack och lov ömsesidigt.. hahaha.. Däremot kan man göra fel val, men det är iallafall det jag brukar ge mig in på. . ojoj.. usch och fy, varför skulle man vilja veta sådana saker om sig själv egentligen? hahaha.. tur att ingen jag känner är tankeläsare.
Men nog är kärleken bra, som att kasta sig utför ett vattenfall utan skyddsnät; skräckblandad upprymdhet, men man ser inget eller hör inget för bruset och allt vatten. När man sedan landar ner i dammen nedanför har man aldrig tur och landar i själva vattnet, det är förstås en klippa som är kall och fruktansvärt hård. (kan vara lindrigare) Det är verkligheten som "slagit" dig. Då tar det ett tag att lugna lillhjärtat och slicka sina sår; - Vem fan är det där? (går även att likna med "dagen efter" och baksmälla som går bort under återstoden av dagen)
När man sedan tar en titt runt omkring sig där man ligger på klippan, är det många som backar kvickt och vill hoppa utför ett nytt vattenfall, ngt man bara faller och faller i, det var ju underbart! Tyvärr är det omöjligt att bara falla och falla, även Niagara har ett slut. =/ Däremot kommer det mest underbara för de som vill stanna "ett tag" och simma iland. Det är här kärleken börjar stapplande ta sina första steg, som en bäbis med en klumpig blöja ungefär. hahaha.. jisses! ;P men kanske lite sött också. Nu måste man trevande lära känna varandra, i ett rum av mörker. De strömmar och jobbiga skogsstigar man sedan kämpar sig igenom och över, belönas (förhoppningsvis, annars ska man nog ge upp och välja ett annat vattenfall.. höhö) på det sätt han lär sig att du behöver få uppskattning på. Det är det som är så svårt, man går förbi varandra hela tiden! Det gäller ju att lära sig om den andre och sig själv, att man inte gillar vissa saker och gillar andra. Man kan ju inte hålla på och ge den andra det man själv gillar, ex. överskorpan, medan den andra hela tiden velat ha underskorpan! Hur funkar det? Jo, om man inte ser det som ngn viktigg del i förhållandet, men om det är viktigt måste man lära sig det om den andre. Fasen, det är tungt att få blommor och sweettalk, när man vill ha sex! You know what I mean. =D hahaha.. kärleksspråk, och det är fasen svårt och man måste vara medveten hela tiden. Det är såklart belöningar som motiverar! Annars kan man ju inte lära sig. Vi funkar ju som hundar till rätt stor del; En godis för rätt uppförande, en knäpp på nosen för dåligt uppförande. Kärlek för rätt, ja.. på det sättet.
Det är iallafall lite av mina tankar om kärlek och förhållanden, man får inget gratis, men kärlek är så många gånger bättre än ett fem-i-tre ragg eller en förälskelse! Jag har stannat iallafall - våga för att vinna!
Jag antar att det gäller att lära sig hur den andre tänker och försöka tillfredsställa den andre i lagom proportion till sin egen tillfredsställelse. Det kan låta enkelt. Det kan låta kliniskt, men det är sant! Däremot är det ju långt ifrån enkelt. =/ Det är ett livstidslångt heltidsjobb. hehe.. And I love it.
Det är helt klart att alla vill uppnå ngt i sina liv som påminner om kärleken till sitt barn exempelvis. Denna känsla i olika former, det är tillfredsställelse iallafall för mig. Problemet är att jag gjort uppoffringar och omvärderingar av vad som är rätt och viktigt, så många gånger under stormiga förhållande att jag faktiskt tappat hatten flera gånger om. Det är tack och lov ömsesidigt.. hahaha.. Däremot kan man göra fel val, men det är iallafall det jag brukar ge mig in på. . ojoj.. usch och fy, varför skulle man vilja veta sådana saker om sig själv egentligen? hahaha.. tur att ingen jag känner är tankeläsare. Men nog är kärleken bra, som att kasta sig utför ett vattenfall utan skyddsnät; skräckblandad upprymdhet, men man ser inget eller hör inget för bruset och allt vatten. När man sedan landar ner i dammen nedanför har man aldrig tur och landar i själva vattnet, det är förstås en klippa som är kall och fruktansvärt hård. (kan vara lindrigare) Det är verkligheten som "slagit" dig. Då tar det ett tag att lugna lillhjärtat och slicka sina sår; - Vem fan är det där? (går även att likna med "dagen efter" och baksmälla som går bort under återstoden av dagen)
När man sedan tar en titt runt omkring sig där man ligger på klippan, är det många som backar kvickt och vill hoppa utför ett nytt vattenfall, ngt man bara faller och faller i, det var ju underbart! Tyvärr är det omöjligt att bara falla och falla, även Niagara har ett slut. =/ Däremot kommer det mest underbara för de som vill stanna "ett tag" och simma iland. Det är här kärleken börjar stapplande ta sina första steg, som en bäbis med en klumpig blöja ungefär. hahaha.. jisses! ;P men kanske lite sött också. Nu måste man trevande lära känna varandra, i ett rum av mörker. De strömmar och jobbiga skogsstigar man sedan kämpar sig igenom och över, belönas (förhoppningsvis, annars ska man nog ge upp och välja ett annat vattenfall.. höhö) på det sätt han lär sig att du behöver få uppskattning på. Det är det som är så svårt, man går förbi varandra hela tiden! Det gäller ju att lära sig om den andre och sig själv, att man inte gillar vissa saker och gillar andra. Man kan ju inte hålla på och ge den andra det man själv gillar, ex. överskorpan, medan den andra hela tiden velat ha underskorpan! Hur funkar det? Jo, om man inte ser det som ngn viktigg del i förhållandet, men om det är viktigt måste man lära sig det om den andre. Fasen, det är tungt att få blommor och sweettalk, när man vill ha sex! You know what I mean. =D hahaha.. kärleksspråk, och det är fasen svårt och man måste vara medveten hela tiden. Det är såklart belöningar som motiverar! Annars kan man ju inte lära sig. Vi funkar ju som hundar till rätt stor del; En godis för rätt uppförande, en knäpp på nosen för dåligt uppförande. Kärlek för rätt, ja.. på det sättet.
Det är iallafall lite av mina tankar om kärlek och förhållanden, man får inget gratis, men kärlek är så många gånger bättre än ett fem-i-tre ragg eller en förälskelse! Jag har stannat iallafall - våga för att vinna!
Kommentarer
Trackback
