Theresia

Hela havet stormar en social lek där jag inte vill delta.

Det handlar inte om hela havet stormar utan om stolsleken där det hela tiden handlar om att klara sig kvar när musiken slutar spela. Att i alla situationer använda list och rävspel för att vara kvar till slutet och vinna det åtråvärda priset.

När man var mindre och gick i skolan så satt alla små barnen i långbänkrader i matsalen och åt det som bjöds för dagen. När man blev äldre så ändrade sig utformningen på matsalen då det erbjöds små oaser där man bara kunde sitta 4 personer vid ett och samma bord. Det är då det sociala spelet börjar. Att vara smart och listig att hinna sätta sig först innan musiken stoppar så man slipper sitta ensam när platserna vid bordet är slut.

För istället för musik skulle ledaren sätta sig först och dom andra snabbt slåss om de övriga platserna. För det hade ju varit ett brott mot spelreglerna att ta ett bord och en plats innan ledaren satt sig. Då straffades man helt enkelt med att ledaren valde ett annat bord och man fick sitta ensam ändå.

Jag tycker att det där går igen hela tiden. Att det handlar om att hela tiden slåss med andra för att visa sig bra inför någon. Där det slutgiltiga målet är att uppnå den mest åtråvärda platsen.

Det känns som jag saknar den där tridstuppsgenen. Jag vill inte hela tiden sträva efter att vinna mark eller placering. Jag hittade ett lite löjligt exempel på just detta när jag surfade runt och hittade följande blogg.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Vi riktades trots allt till ett bord i bardelen som fanns i hörnet men när vi kom dit kom två grabbar och fräste "vi sitter här!". Lite förvånad sa jag "Konstigt, vi blev anvisade hit av hovmästaren." "Hörde du inte? VI sitter här!" Jag ryckte på axlarna och sa nått i stil med "Ok, ok..." Dejten stod och drog mig i armen så jag följde med ut.

Väl ute från stället börjar vi gå och han pratar om att jag varit sur (vilket jag häftigt förnekar, jag var bara förvånad att bli anvisad ett ord och sedan ändå inte få det) Det fortsätter med att han säger "Är det något typiskt Göteborgskt det där, att vara aggresiv på krogen?". Nu började jag tröttna på honom så jag svarade, rätt skarpt: "Jag vet inte, är det något typiskt Stockholmskt att ryggradslöst backa ner när någon snor ens bord?". Han tvärnitade mitt på gatan och sa "Nej. vet du vad, det här funkar inte." "Nej, sa jag, det har du helt rätt i." Så vände jag på klacken och gick."
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag skulle väl säga att jag ställer mig frivilligt i den katergorin som hon placerade sin träff för kvällen. Det finns liksom inget att bråka om. JAg väljer mål eller placeringar där man inte behöver slåss med andra för att få det man önskar. Jag funderar om många resonerar att det som många vill ha skulle vara bättre på något sätt ?!

Jag funderar om det är av ren feghet att jag väljer att påpeka att det är ingen ide att leka socialt med dom andra eller att jag värderar ömsesidigthet bättre. Där man skulle kunna säga att man är trygg på en plats som man gillar själv och andra gärna ser dig i, iställt för att kriga med andra om en bättre plats som du förmodligen skulle kunna buffla dig till när musiken slutar spelas.

Linda tycker : "Fy helvete vad du analyserar varenda litet ord, människa! Att du orkar! Blir man så av att läsa lite psykologi?"

Att läsa psykologi ger dig verktyg till att se på saker ur andra perspektiv. Det är inte alls alla som väljer att göra detta. Det är både spännande och skrämmande på en och samma gång att vrida och vända på saker. Det kan leda till att man förstår sig själv på ett nytt sätt. Varför man handlar och förstår sin omvärld på ett visst sätt.

Det kanske måste finnas en vilja att gå utanför sitt skal och sina invanda handlingsmönster och fråga sig varför man gör och tänker som man gör.

--------------------------------------------------------------------------------

Sideshow BOB Egots filosofihörna

En simpsonsfigur som i några avsnitt utför sin välplanerade hämnd. Jag känner mig lite sådan då jag i nästan ett halvår i förväg tänker ut ett möjligt scenario som kommer att utspela sig. Hur jag skall ifrågasätta handlade för att få folk att inse hur "normalt" men ändå konstigt deras beteende är. Jag är rätt medveten att det förmodligen kommer att rasera något som varit rätt ihåligt en lång tid.

Det handlar inte om att folk inte får göra som dom vill, utan mer avsaknad av sammanhang mellan agerade och trevlighetsgrad.

Jag vet om Big love känns så genom äkta när man först har pratat om "hämnd". Man kanske gör sig själv och den andre en tjänst genom att föra upp det till ytan så folk slipper uppleva en skillnad mellan det humör ( trevligt ) och deras egentliga känsla gentemot mig som speglas av ett ickehandlande. Det kallas emotiv dissonans och leder till ångest. Så egentligen är jag ju en rätt snäll tjej.

In the mood !


Lite upphittat och bort tappat skriveri från en gammal dagbok=)


Marken framför mina fötter består av skälvande, branta uppförsbackar och jag har kvicksilver i hela hjärtat.
Lilla kvicksilver hjärta

Med lätta små vingar hoppar jag från moln till moln.
Jag som stuttsar fram i en kärleksatmosfär.
Jag orkar vad som helst när det gäller dig.
Mitt lilla hjärta gör allt för dig..
Kärlekstrams.